Sen sist...

Nu har vi varit på alla nödvändiga ultraljudskontroller

och allt ser bra ut. På Astrid Lindgrens sjukhus

kollade vi hjärtat och de va helt och tickade som det 

skulle i den lilla kroppen. Sen ringde det från Sös 

och berättade att alla prover va bra. 

Jag tackade läkaren som ringde för att de 

har varit så noggranna och att de kollar av att vi fått 

all  information.

Det känns skönt nu och jag tycker att det känns som 

om det sparkar gott i magen. :) 

Om man tittar tillbaka och ser vad vi gått igenom

från att vi gjort Kub-testet och vad det visade, 

då allt blev svart och natten vi vaknade och det 

bara rann blod och vi trodde det va missfall.

Sen att vänta på att kunna göra moderkakstest

 flera gånger men risken har varit för stor 

för barnet och sen till slut fostervattensprov och

de skulle ta 2 dagar innan det ringde och 

vi fick svaret att det va ett friskt barn. 

När vi då tyckte att vi andades ut och trodde 

allt va frid och fröjd och skulle på ultraljud 

som man vanligt gör och de går igenom

grundligt som om det vore något fel och vi får gå 

på två extra ultrajud för att kolla ryggrad och 

hjärta men som till slut visade sig vara helt ok, 

ser vi vad vi gått igenom. Vi har åkt berg och dalbana

under någon månads tid. 

Jag har försökt att inte ta ut något i förskott utan vilat i 

att det ordnar sig. Oavsett om barnet mår bra eller 

inte så behöver de kärlek och inte min oro.

Sen har vi underbaraste lilla Wilma här hemma som 

växer så det knakar. <3